onsdag 15 mars 2017

En del böcker är som en hand som håller fast ens hjärta

Det är nog den bästa beskrivningen jag kan få till när det gäller boken På liv och död-historien om Micke Dubois. För mig kommer han nog alltid att vara Svullo, en underlig figur man skrattade åt. Böcker som handlar om människor som är avlidna oavsett om det handlar om självmord eller inte brukar inte vara så muntra att läsa. Och den här är inte munter, det ska till rätt mycket för att en bok ska få mig att gråta men det lyckades den här med. Mickes ex fru Gitte ger en väldigt ärlig inblick i deras liv och hur det var för henne och anhöriga efter Mickes självmord. Hur plågad Micke egentligen var är det svårt att riktigt förstå men med tanke på att han tog livet av sig så förstår jag på ett plan. Att han valde det slutet när han visste hur hans egen fars självmord påverkade honom visar bara att han hade slut på alternativ. Att han släpptes ut från psyket fast läkarna var medveten om att han hade en färdig strypsnara hemma är i min värld bara underligt. Det minsta personalen på psyk hade kunnat göra var att i alla fall kontakta någon anhörig till Micke och be den personen ta bort snaran. Om det hade gjort någon skillnad eller inte vet jag givetvis inte men det hade visat på någon form av omtanke.

Läsvärd men väldigt tragisk

På liv och död - historien om Micke Dubois finns på Adlibris och Bokus

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om På liv och död - historien om Micke Dubois av Gitte Nilsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar