lördag 8 april 2017

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Marie-Laure har medfödd dubbelsidig starr och det finns inget att göra, hon kommer att bli blind. Tack vare sin far och hennes envishet så lär hon sig vid 8 års ålder att hitta runt kvarteren i Paris var de bor. Kriget kommer närmare och det märks även i Paris.
Werner och hans syster bor på ett barnhem i ett kolgruvekomplex utanför Essen i Tyskland. När pojkarna blir 15år är det meningen att de ska börja jobba i kolgruvorna. Werner visar sig ha en förmåga att förstå hur saker fungerar bara genom att se dem. Han lyckas laga radioapparater som ingen annan lyckas med och en kväll när Werner är 14 år kommer det en korpral till barnhemmet. Året är 1940 och korpralen kommer för att hämta Werner för att en radio är trasig. Den händelsen ändrar hans liv.

Min första tanke om den här boken var att den är väldigt tjock. Tanke nummer två blev att den är bra och att jag ville veta hur det skulle gå för personerna i boken. Jag skulle nog beskriva den som en luftig bok, även om det är många sidor så känns det inte så när man kommit in i den. Att börja läsa den när man är trött kan jag inte rekommendera för det är väldigt många hopp i tiden både framåt och bakåt. Bara man fått lite grepp på allt så stör det inte utan gör det bara mer spännande. Boken som helhet blev en positiv överraskning för den var bättre än jag trodde.

Klart Läsvärd
Ljuset vi inte ser finns på Adlibris och Bokus

1 kommentar:

  1. Ja, det var en väldigt luftig bok, gick mycket snabbare att läsa än jag trodde.

    SvaraRadera